Ibland är det karga vackert.

Posted in Antikjobbet on juni 3rd, 2010 by Pernilla — 2 Comments

Kirunavaara. Kirunaberget. Ripaberget. Jag har aldrig varit så långt norrut och det var väldigt nyttigt för en som bor i sydsverige! Antikrundan ska spela in här i början av september så i måndags var vi där för att reka.  Det kommer att bli bra, mycket bra. Mycket konst tror jag, mycket samiska föremål. Och kanske snö, hotade dom med. Känns väldigt märkligt eftersom tulpanlökarna bara var uppe en decimeter hittills.

I september slipper man också midnattsolen. Ja, slipper – det var otroligt häftigt, men… Tio över tre på natten vaknade jag med ett ryck, hela sovrummet var ljust som om klockan var mitt på dan! Panik. Trodde att jag hade försovit mig. Att somna om var omöjligt. Skulle haft med mig en ögonmask så klart. Om jag haft nån, vill säga.

 

När äppleträden blommar nere vid stranden.

Posted in Hemma hos on maj 28th, 2010 by Pernilla — 21 Comments

Då inbillar jag mig nästan att jag bor på den vackraste platsen i världen.

Och så måste jag erkänna att jag är barnsligt förtjust i hipstamatic för Iphone. Färgerna blir absolut inte korrekta, upplösningen inte 100% – men jag gillar känslan av gammalt foto.

Idag är det möte med bokförlag. Jag laddar med smoothie.

Superpiffat med gloriosa och blåregn.

Posted in Hemma hos, Trädgårdsfredag on maj 27th, 2010 by Pernilla — 3 Comments

En gloriosa vid murväggen (som verkligen behöver målas!) (när ska jag hinna??!), en clematis till och en massa margueriter  (som jag egentligen inte gillar om de inte är rosa) och så ett blåregn som väntar på att få hamna i marken. Det närmar sig, närmar sig. Kolla den här – den ser inte verklig ut! Zimbabwes nationalblomma säger John på Trädgårdsfredag.

Vi har piffat här i veckan, jag och grannen Helena. Jag har planterat, hon har farit runt med kuddar och glas och flyttat på allt, allt. Det är hennes jobb, och nu gjorde hon samma sak hos mig fastän hon inte fick betalt. Det var en konstig känsla. Jag menar, jag vill ju tro att jag kan själv. Och det kan jag. Men när hon, stylisten farit runt en stund och parat ihop nya grejer med gamla så var det så jag knappt kände igen mig. Det kändes nästan perfekt. För perfekt. Inte riktigt jag. Vi blev tvungna att plocka bort en del. Imorgon får jag besök av en reporter med fotograf.

För ett kort ögonblick var den min.

Posted in Hemma hos on maj 25th, 2010 by Pernilla — 21 Comments

Jag vill ha en elcykel. I mina framtidsdrömmar ser jag hur jag susar fram till och från jobbet på en elcykel. Miljövänligt, snabbt, och ja- bra för motionen. För man måste cykla själv, elcykeln gör inte hela jobbet åt en. Och ikväll låg en finfin elcyekl ute på auktion. Jag bjöd, bjöd, bjöd – var så nära, så nära. Sen slog de småländska generna till. ”Behöver jag en elcykel nu, när lilla bilen ska lagas och semestern inte är långt borta? Och den har ju inte generativa bromsar – vadetnuär.” sa de småländska generna. Så jag backade. Ändrade mitt maxbud, hoppade av auktionen och såg hur elcykeln förblev oköpt när auktionen tog slut. Och då ångrade jag mig naturligtvis. Det är förmodligen PRECIS just DEN jag vill ha!! Och när jag väl ska köpa den sen kommer jag att få betala dubbelt mot vad jag kunde fått den för idag.

En stycken pergola på plats.

Posted in Hemma hos, Trädgårdsfredag on maj 24th, 2010 by Pernilla — 5 Comments

Det är inte klokt vad man får slita. Hela helgen borde ha gått åt att bygga, plantera och göra tip-top men lördagen gick åt att jobba på SVTs Öppna Hus i Malmö – (Trädgårdsfredag gjorde succé) (kan ha berott på att vi gav bort blommor och serverade varm fikonsallad – men i alla fall!).

Så. I söndags låg vi lite efter. Men då kom grannarna. Helena och Peter. Och fyra mänskor gör definitivt mer än två. Pergolan blev klar – tack S och Peter, men inte spaljén som jag skulle göra själv (jag sågade mig lite lätt i tummen och gav efter det helt enkelt upp.) – och Helena som jobbar med styling av hus tog ett rejält nappatag i kuddar och filtar. Hon kan, hon!

När det blir helt klart ska jag visa. Nu ska jag bara hinta lite.

Visst känner man Medelhavet? Nu väntar vi bara på värmen!!!

En trädgård lika fin som kolonin.

Posted in Hemma hos, Trädgårdsfredag on maj 19th, 2010 by Pernilla — 7 Comments

Tänk. Tänk om trädgården hemma fick lika mycket omsorg som kolonin i Trädgårdsfredag. Tänk om jag fick lön för att gå hemma och göra i ordning min egen trädgård. Tänk om det var så. Då skulle det se helt annorlunda ut. Inte stökigt vid växthuset. Inte tomt på vissa ställen i rabatterna. Inte brun jord där det borde vara gräs.

Fast jag klarar inte av när det blir klart. Jag måste ju alltid ha nåt att fixa med. Vilken tur att jag slipper jobba hemma i min trädgård. Vilken tur att jag får åka iväg idag till en kolonilott i Malmö där det blommar, blommar, blommar… Och solen – den skiner!

Naturligtvis tar jag bilder där inte stöket syns. Jag är väl inte dum.

Jag kan baka!

Posted in Uncategorized on maj 18th, 2010 by Pernilla — 5 Comments

En helt historisk kväll! Jag lyckades! Surdegen och jag är kompisar – bröden svällde och steg i ugnen, precis som de skulle. Kunde knappt tro det när jag öppnade ugnen och såg höga vackra bröd – gjorda av mig! Och under den knaprigaste ytan man kan tänka sig gömde sig ett bröd som både S och min underbare 13- åring jublade över! Fattar ni! Jag kan baka. Banne mig.

Se här beviset. Kolla in luftblåsorna. Jag – en levainbagare. Tack Mats för surdegsgrunden.

Jag vänder på dygnet för att baka.

Posted in Hemma hos on maj 18th, 2010 by Pernilla — 5 Comments

Det är tisdag.  Jag har inte uppdaterat på fem dagar. Jag skäms och lovar bättring.

Jag bakar. Försöker i alla fall. Jag har aldrig lyckats med surdeg, i de fall det har blivit bröd över huvud taget har jag tvingat familjen att äta, men lyckats, nej det kan man inte säga att jag har.  I alla recept står att man ska börja på kvällen för att sen baka ut degen dagen därpå. Eftersom jag jobbar tänkte jag att jag gör tvärtom, sätter degen på morgonen och bakar ut den på kvällen när jag kommer hem.

Min vän Mats som är en expert på surdegsbak kommenterade detta att jag vänt på dygnet idag för att baka. – Coolt, eller tufft eller vad han nu sa. Jag menar la han till, det tar ju ändå ett par timmar att knåda den och så.

Det hade jag inte tänkt på. Risken är nu att jag får stå här och baka inatt när familjen sover. Att jag får väcka dem vid tre-snåret för att de ska få smaka på nybakt. Jag vet hur man blir populär

.

Jag fuskar.

Posted in Hemma hos, tips on maj 13th, 2010 by Pernilla — 2 Comments

Erkänner det direkt. Så mycket det går, det är så mycket man inte hinner göra i tid. Så jag fuskar. Köpte blommande tulpanlökar på lök igår – eftersom alla lökarna jag köpte i höstas förblev oplanterade (och sedermera dog i påsen…) och satte ner dem i nya rabatten vid brevlådan. Kan det vara Flaming Parrot? Vet inte. Det ser inte ut som de suttit där alltid – än – men snart! Och i källaren har jag en låda med tulpanlökar som ska ner i höst. Banne mig.

Fjäsk för en kronärtskocka.

Posted in Trädgårdsfredag on maj 11th, 2010 by Pernilla — 1 Comment so far

Jag fick det ju inte alls att funka förra året, kronärtskockorna som skulle växa fint i perennrabatten. Idag förstod jag vad jag gjort för fel. – Jourden, Pörnilla, sa John Taylor. (- Jorden, Pernilla!) – Du måste förbereda jourden bättre! Och sen jordförbättrade han åtminstone en meter runt den lilla plantan, hackade med spaden, luckrade upp. Sen satte vi ner plantan. Så noga har jag inte varit. Så hem, luckra, luckra, och så satte jag tillbaka glasklockan över. Nu jä.. som det heter.